onsdag 12 maj 2010

Hemma hos Herren

”Vi äro väl salige vordne, dock i
hoppet; men hoppet, om det synes, är
det icke hopp, ty huru kan man hoppas
det man ser? Om vi nu hoppas det
vi icke se, så vänta vi det med tåla-
mod.” Rom 8:24-25

Jag vill sjunga en sång om det saliga land,
Om det hem, där jag evigt skall bo.
Ingen stormvind mer slå mot den glänsande strand,
Ty var stormvind där lagt sig till ro.
Och se, ”Herren är när dem där inne!”

Detta hem är så skönt, och i tron jag det ser,
Och min Jesus det själv åt mig vann.
Ingen natt, ingen död skall så möta mig mer,
Sedan livet i Honom jag fann,
Ty Han själv är det eviga livet.

O, vad sångare där, o, vad harpor, vad fröjd
På de gator av klaraste guld,
I de saligas hem, på den soliga höjd,
Där min Jesus mig möter så huld,
Att mig kröna med seger och ära!

Vid den härliga flod, ack, så klar som kristall,
Står ett träd, det beständigt är grönt;
Jag får äta dess frukt – och så leva jag skall
Till Guds ära
för evigt – hur skönt!
Må i tron jag var dag det besinna!

Och vad sällhet jämväl att där möta en gång
Min kära, som re´n gått förut,
Och med harpa i hand stämma in i den sång,
Som i himmelen aldrig tar slut,
Till hans ära, som sitter på tronen.



Ursprungligen:
”Vi äro väl salige vordne, dock i
hoppet; men hoppet, om det synes, är
det icke hopp, ty huru kan man hoppas
det man ser? Om vi nu hoppas det
vi icke se, så vänta vi det med tåla-
mod.” Rom 8:24-25


Jag vill sjunga en sång om det saliga land,
Om det hem, der jag evigt skall bo.
Ingen stormvind mer slå mot den glänsande strand,
Ty hvar stormvind der lagt sig till ro.
Och se, ”Herren är när dem der inne!”

Detta hem är så skönt, och i tron jag det ser,
Och min Jesus det sjelf åt mig vann.
Ingen natt, ingen död skola möta mig mer,
Sedan lifvet i Honom jag fann,
Ty Han sjelf är det eviga lifvet.

O, hvad sångare der, o, hvad harpor, hvad fröjd
På de gator af klaraste guld,
I de saligas hem, på den soliga höjd,
Der min Jesus mig möter så huld,
Att mig kröna med seger och ära!

Vid den härliga flod, ack, så klar som kristall,
Står ett träd, det beständigt är grönt;
Jag får äta dess frukt – och så lefva jag skall
Till Guds ära
för evigt – hur skönt!
Må i tron jag hvar dag det besinna!

Och hvad sällhet jemväl att der möta en gång
Min kära, som re´n gått förut,
Och med harpa i hand stämma in i den sång,
Som i himmelen aldrig tar slut,
Till hans ära, som sitter på tronen.

Detta saliga hem är för dig och för mig.
O, min broder, säg, är du ej glad,
Att vår Herre och Gud der oss väntar hos sig
I den strålande, gyllene stad,
Dit hvar timme, som flyr, oss ju närmar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar